Common use of Bedömning Clause in Contracts

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad är en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har att iaktta bestämmelserna i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. B-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är införda i 15 kap. LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalning.

Bedömning. Konkurrenskommissionen Utifrån inkomna anmälningar till Konsumentverket är det vår bedömning att Open Infra handlat i strid med marknadsföringslagen enligt följande: Enligt KTjL har en oberoende expertgrupp konsument rätt att häva ett avtal om företaget är i väsentligt dröjsmål. Innan avtalsingående informeras kunden även om att hen har rätt att frånträda avtalet utan kostnad i de fall bolaget inte har levererat fiberanslutning senast 24 månader från mottagen beställning. När kunden senare önskar frånträda avtalet med anledning av att bolaget inte har kunnat leverera fiberanslutning inom utsatt tid och därmed varit i dröjsmål med leveransen informeras kunden om att hen ska betala en avbrottsfaktura om 25% respektive 75% av totalkostnaden. Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger enligt konsumenttjänstlagen om uppdraget, utan att det beror på något förhållande på konsumentens sida, inte har avslutats inom den tid som uppmärksammar avtalats eller, om någon särskild tid inte har avtalats, inom den tid som är skälig med hänsyn särskilt till vad som är normalt för en tjänst av samma art och motverkar omfattning. Bolaget vilseleder därmed konsumenten om dennes rättigheter. I brevet benämnt en ”deal” informeras kunden om att när avtal tecknades ingick inte nätavgiften i avtalet. ”Dealen” som i verkliga fall är ett erbjudande är utformat och ger intryck av att vara en faktura, där offentliga organ konsumenten har ett betalningskrav mot sig, dvs. ett dokument som ställer krav på betalning genom överträdelse vilket fordringsägaren kräver betalt från den betalningsskyldige, alltså konsumenten. Ordet frivilligt inom parantes framgår endast på ett ställe i förminskad text, vilket riskerar att förbises på grund av lagdess utformning och placering. Detta utgör en affärsmetod som enligt punkt 21 i svarta listan under alla omständigheter är otillbörligt. Enligt p. 6a i ett avtal, genom subventioner betecknat ”Installationsavtal” har Open Infra och motparten kommit överens om ett pris som kunden ska betala till leverantören för tjänster och material samt att betalning sker mot faktura med 10 dagars betaltid. I de fall kunden väljer delbetalning ska betalning ske till av leverantören anvisad kreditpartner. Verket bedömer att bolagets inte lämnar tillräckligt med information som bolaget enligt 7 § KKL ska lämna till konsumenten vid marknadsföring av krediter. Enligt 7 § konsumentkreditlagen ska bolaget vid marknadsföring av kreditavtal lämna information om den effektiva räntan för krediten. Om någon annan räntesats eller genom att blanda samman myndighetsutövning sifferuppgift än den effektiva räntan anges i marknadsföringen, ska bolaget dessutom, med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad är angivande av ett representativt exempel, lämna information om krediträntan, avgifter och andra kostnader som utgör en sådan upphandlande myndighet del av kreditkostnaden så som vid sina anskaffningar har att iaktta bestämmelserna i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. B-tjänster för skolmåltids- försörjning kreditbeloppet, kreditavtalets löptid, det sammanlagda belopp som ska upphandlas betalas av konsumenten och antalet avbetalningar och storleken på dessa, kontantpriset och den kontantinsats som krävs vid kreditköp. Verket anser därför att bolaget har utelämnat väsentlig information i marknadsföringen av krediter. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt. Av en uppdaterad version av villkoren framgår att vid delbetalning tillkommer en startavgift om 995 kr samt aviavgifter per månad. Verket anser att denna information inte heller är tillräcklig enligt de nationella bestämmelser krav på information som är införda i 15 kapenligt 7 § KKL ska lämnas till konsumenten. LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats En intresseanmälan kan inte per automatik och utan en aktiv handling från konsumenten övergå i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingenbindande avtal. Mot bakgrund av inkomna anmälningar är bolagets agerande, dvs att Staden ändå ska genomföra en prövning kräva betalning för produkter som bolaget tillhandahållit men som konsumenten inte beställt (leverans utan föregående beställning), enligt punkt 29 i svarta listan under alla omständigheter otillbörligt. Konsumenterna hänvisas till ARN 2018–17609. Ärendet dömdes till bolagets fördel med anledning av anbudsgivarnas finansiella att merparten av arbetet redan var utfört och ekonomiska ställning på grund av att fiber hade levererats 24 månader och deras förutsättningar 15 dagar efter beställningen. Det var därmed uppenbart att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer bolaget haft kostnader vid den aktuella tidpunkten och i detta specifika fall kunde beloppet, som företaget begärde på grund av kontraktavbrott, inte anses oskäligt. Enligt flertalet inkomna anmälningar till konsumentverket samt ett stort antal ARN-avgöranden angående Open Infra framgår andra omständigheter än det som framgick i ARN 2018–17609, Verket bedömer därför att bolagets agerande, dvs. att hänvisa till ett ARN-avgörande i syfte att styrka sin förmåga bolagets lagliga rätt och utan att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivarebekräfta resterande avgöranden som gått bolaget emot, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalningvilseleder konsumenten om dennes rättigheter.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Leksands Vatten är ett helägt kommunalt bolag som enligt bolagsordningen har inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas intresse som inte är av industriell eller kommersiell karaktär. Bolaget utgör därmed en sådan s.k. upphandlande myndighet enhet som vid sina anskaffningar måste följa LOU och bakomliggande EG-direktiv. Av utredningen framgår att Leksands Vatten har varit med om att iaktta inrätta DVAAB för att bland annat ombesörja bolagets åtaganden (gentemot Leksands kommun) att samla in och omhändertag kommunens avfall. Dala Vatten har även tecknat avtal direkt med DVAAB om köp av löpande renhållningstjänster under en period av minst tio år. Som bland annat Nämnden för offentlig upphandling tidigare har konstaterat reglerar LOU inte frågan huruvida offentlig verksamhet skall bedrivas i egen regi eller utföras av annan juridisk person och heller inte om eller i vilka former som kommuner (eller kommunala företag) kan samarbeta. Leksands ▇▇▇▇▇▇▇ beslut att tillsammans med övriga delägare bilda DVAAB omfattas således inte av ▇▇▇. Det av Leksands Vatten undertecknade Konsortialavtalet torde emellertid omfattas av lagens bestämmelser eftersom bolaget därigenom har uttryckt sin vilja att köpa bland annat renhållningstjänster på ett sätt som kan ha rättslig verkan. I vart fall utgör själva Uppdragsavtalet mellan de båda bolagen ett kontrakt med ekonomiska villkor som definitivt omfattas av ▇▇▇:s reglering. Eftersom avtalsförhållandet avser bl.a. A-tjänster (kategori 16) till ett kontraktsvärde som väsentligt överstiger tröskelvärdet 200.000 euro skall upphandling genomföras enligt de av EG- direktiv styrda bestämmelserna i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. B-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är införda i 15 1 kap. LOU. Upphandlingen har och 5 kap, LOU.48 Den omständigheten att Leksands Vatten är delägare i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen DVAAB eller att det senare bolaget har upphandlat aktuella tjänster i underentreprenad medför inte framstår som orimligt att avtalen kan undantas från upphandling enligt ▇▇▇. Såvitt framgår av ett flertal utredningsbetänkanden och även följer av rättspraxis föreligger det enligt svensk nationell rätt inte någon möjlighet att underlåta att tillämpa bestämmelserna i LOU vid transaktioner mellan kommuner inbördes eller mellan en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalning.kommun och

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Landstinget är en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har att iaktta bestämmelserna i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. fråga om bland annat B-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster, är införda underkastad regelverken i 15 kap. LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarandeLOU och LOV. Som förutsättning framgår av utredningen har Landstinget etablerat ett valfrihetssystem enligt LOV för anbudsgivning specia- liserad gynekologisk vård, vilket även planeras utökat med reproduktionsmedicinska tjänster mot ofrivillig barnlöshet (IVS - provrörsbefruktning). Enligt ett villkor i förfrågningsunderlaget inne- fattar systemet dock en geografisk etableringsbegränsning, innebärande att tjänsterna ska erbjudas inom det geografiska området Stockholms län. Därmed har Staden angett Landstinget per automatik kommit att utestänga leverantörer med verksamhet i angränsande regioner från möjlighet att delta i förfarandet, oberoende av om de eventuellt uppfyller villkoren i förfrågningsunderlagen och de tekniska specifikationerna för nämnda system i övrigt. Exempelvis har leverantörer med mottagning i an- gränsande kommuner, såsom Uppsala, Nyköping eller Västerås, uteslutits från att kunna delta i systemet, trots att det för vissa av Landstingets medlemmar skulle kunna framstå som ett obligatoriskt s.kenklare att söka vård där än på någon av de etablerade mottagningarna i Stockholms län. skallSåvitt framgår av förarbetena till LOV innebär den i lagen införda principen om likabehandling och icke-krav diskriminering att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande även andra företag ska ha en försäkring med självrisk ges samma möjlighet att verka i systemet än de som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbeloppde som kommer från den egna kommunen. Detta samtidigt som Staden har bland annat nyligen bekräftats i unionsrättslig praxis, enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig vilken likabehandlingsprincipen ansetts medföra hinder mot att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en vid upphandling av nu aktuellt slag ställa sjukvårdstjänster uppställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet vårdinrättningen ska kunna visa ligga i en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador viss kommun. Det av Landstinget nu i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom valfrihetssystem för specialiserad gynekologisk vård uppställda villkoret om att vårdtjänsten ska erbjudas inom Stockholms län är således olagligt och ägnat att snedvrida konkurrensen för leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar mottagningsverksamhet i angränsande kommuner. Det finns därför anledning att diskrimineras eller kritisera Landstinget. Om Landstinget skulle vägra att helt uteslutas från deltagande godkänna en sökande med mottagning i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalninglän än Stockholm riskerar myndigheten även att få betala skadestånd för därigenom uppkommen skada hos sökanden.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Flygplatsbolaget är en sådan upphandlande myndighet (offentligt styrt organ) som vid sina anskaffningar ska iaktta antingen bestämmelserna om offentlig upphandling eller de regler som gäller för tilldelning av tjänstekoncessioner. Oaktat kontraktsform ska dock alltid de grundläggande principer om likabehandling och icke-diskriminering, öppenhet (transparens) samt proportionalitet som ytterst följer av EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet av tjänster iakttas. Flygplatsbolaget saknar rätt att tilldela sådana trafikrättigheter som avses i EG- lufttrafikförordningen, eftersom den aktuella flyglinjen, Storuman-Stockholm/Arlanda, inte omfattas av någon allmän trafikplikt enligt nämnda förordning. Vidare är det för närvarande Rikstrafiken som på regeringens uppdrag beslutar om tilldelning av trafikrättigheter. Såväl Flygplatsbolaget som Storumans kommun saknar således även behörighet att besluta om sådan tilldelning. Av utredningen i ärendet framgår att Flygplatsbolaget har tecknat ett kontrakt med det Vil- niusbaserade EG-lufttrafikföretaget AVEX om köp av 1.200 flygtimmar för reguljär flygtrafik på linjen Storuman-Stockholm/Arlanda under perioden den 12 januari 2009 till och med den 11 januari 2010. Vidare framgår att iaktta bestämmelserna i LOUFlygplatsbolaget ska sälja biljetter till den reguljära flygtrafiken samt tillgodogöra sig samtliga inkomster av denna. Den aktuella upphandlingen avser s.k. B-tjänster för skolmåltids- försörjning För det första måste utredas om kontraktet mellan Flygplatsbolaget och AVEX utgör ett offentligt tjänstekontrakt som ska upphandlas enligt LOU eller om det är fråga om en tjänstekoncession. Kontraktet innefattar inte någon tillämpning av EG-lufttrafikförordningen. I sin allmänna egenskap som EG-lufttrafikföretag har vidare AVEX varit oförhindrad att etablera sig för reguljär flygtrafik på linjen Storuman-Stockholm/Arlanda sedan den 26 oktober 2008 då den allmänna trafikplikten och därmed följande ensamrätt på flyglinjen upphörde att gälla. Det aktuella kontraktet från december 2008 innefattar således inte någon tilldelning av en rättighet som AVEX inte redan hade sedan tidigare. Vidare innebär kontraktet att AVEX ska erhålla en mellan parterna avtalad ersättning för sina tjänster i samband med de nationella bestämmelser aktuella flygningarna medan den kommersiella risken för biljettförsäljning m.m. ligger hos Flygplatsbolaget. Någon sådan överföring av den ekonomiska risken från Flygplatsbolaget till AVEX som är införda i 15 kap. LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som utgör förutsättning för anbudsgivning att tjänstekoncession ska anses föreligga har Staden angett som ett obligatoriskt s.kdärmed aldrig uppkommit. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som Det kan således inte får överstiga ett halvt (1/2) basbeloppanses vara fråga om någon tjänstekoncession i gemenskapsrättslig mening eftersom kraven för denna avtalsform inte är uppfyllda. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav Att Länsrätten i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalning.Västerbottens län har

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Av utredningen i ärendet framgår att Stockholms stad är har tecknat avtal med det av Staden helägda Parkeringsbolaget om utförande av vissa tjänster för drift och förvaltning av parkeringsplatser. Betydande ersättning skall enligt avtalet utgå från Staden till Parkeringsbolaget, bland annat för att Parkeringsbolaget skall tillhandahålla avgiftsfri parkering för innehavare av SL-kort. Någon övergång av den ekonomiska risken har i det aktuella fallet inte skett vilket talar för att den aktuella kontraktstilldelningen bör betraktas som en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har att iaktta offentlig upphandling. Under angivna förhållanden borde förfarandet ha handlagts enligt bestämmelserna i 6 kap. ▇▇▇, eftersom parkeringstjänster ingår i kategorin ”Andra tjänster” (kategori 27) i bilaga B till LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.kTill skillnad från vad Staden påstått i sitt yttrande är det inte lagligen möjligt att med åberopande av kommunallagens reglering på sätt som här förekommit ”överföra” viss verksamhet i bolagsform utan mellankommande upphandling. BDetta framgår bl.a. av Regeringsrättens avgörande RÅ 2000 ref. 60 men finner även stöd i Upphandlingsutredningens konstateranden (SOU 2006:28). Även om Stadens tilldelning skall betraktas som en tjänstekoncession är EG-tjänster för skolmåltids- försörjning fördragets grundläg- gande bestämmelser om fri rörlighet, som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är finns införda i 15 kapartiklarna 43 EG och 49 EG, samt princi- perna om likabehandling, icke-diskriminering och insyn tillämpliga. LOU. Upphandlingen har Förfarandet skulle därmed ha handlagts genom ett anbudsförfarande så att potentiella anbudsgivare erbjudits lika förutsättningar att komma ifråga, i enlighet konkurrens med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella varandra och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steglika villkor. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår skulle som orimligt att huvudregel anbud ha infordrats i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalningoffentligt förfarande.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad är Gagnefs kommun har enligt miljöbalkens reglering ett oavvisligt övergripande ansvar för att hus- hållsavfall och därmed jämförligt avfall inom kommunens område samlas in och tas omhand. Detta ansvar, det s.k. renhållningshuvudmannaskapet, kan inte överlåtas på någon annan. Kommunen kan däremot uppdra åt fristående utförare att genomföra själva arbetet med att samla in och behandla aktuellt avfall. Eftersom Gagnefs kommun utgör en sådan s.k. upphandlande myndighet enhet måste alla kommunens avtal med ekonomiska villkor genomföras med iakttagande av LOU och enligt EG-rättens princip om fri rörlighet av varor och tjänster. Detta gäller även för tjänster som vid sina anskaffningar utföraren i sin tur skall upphandla (helt eller delvis) i underentreprenad. Av utredningen framgår att Gagnefs kommun har avtalat med två kommunala bolag, som ägs av Leksands kommun respektive Rättsviks kommun, att iaktta gemensamt inrätta ett gemensamt bolag, DVAAB, för att bland annat ombesörja ägarnas åtaganden enligt miljöbalken avseende insamling och omhändertagande av avfall. Kommunen har även tecknat avtal direkt med DVAAB om att löpande under en period av minst tio år köpa renhållningstjänster från bolaget. Som bland annat Nämnden för offentlig upphandling tidigare har konstaterat reglerar LOU inte frågan huruvida offentlig verksamhet skall bedrivas i egen regi eller utföras av annan juridisk person och heller inte om eller i vilka former som kommuner kan samarbeta. Kommunens beslut att tillsammans med övriga delägare bilda DVAAB omfattas således inte av ▇▇▇. Det av kommunen undertecknade Konsortialavtalet torde emellertid omfattas av lagens bestämmelser eftersom kommunen därigenom har uttryckt sin vilja att köpa bland annat renhållningstjänster på ett sätt som kan ha rättslig verkan. I vart fall utgör själva Uppdragsavtalet mellan kommunen och DVAAB ett kontrakt med ekonomiska villkor som definitivt omfattas av LOU:s reglering. Upphandling skall genomföras enligt de av EG-direktiv styrda bestämmelserna i 1 kap. och 5 kap, LOU eftersom avtalsförhållandet avser bl.a. A-tjänster (kategori 16) till ett kontraktsvärde som väsentligt överstiger tröskelvärdet 200.000 euro.44 Den omständigheten att Gagnefs kommun är delägare i DVAAB eller att bolaget har upphandlat aktuella tjänster i underentreprenad medför inte att avtalen kan undantas från upphandling enligt LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. B-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas Såvitt framgår av ett flertal utredningsbetänkanden och även följer av rättspraxis föreligger det enligt de nationella bestämmelser som är införda i 15 kap. LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav svensk nationell rätt inte någon möjlighet att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig underlåta att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalning.tillämpa bestämmelserna i

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Kommunen är en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har är skyldig att iaktta bestämmelserna regelverket i LOU. Den Som framgår av utredningen har Kommunen beställt tändmoduler för leverans och installation utan annonserad upphandling. Av beställningens aktuella upphandlingen avser s.kkontraktsvärde på totalt c:a 2,925 miljoner kronor hänför sig huvuddelen (1,71 miljoner kronor) till leverans av själva tändmodulerna (varuvärdet). BI vart fall denna leverans omfattas inte av Kommunens tidigare upphandlade Huvudavtal med Vattenfall och kan därför heller inte avropas på detta avtal utan ny upphandling. Med beaktande av att det samlade kontraktsvärdet överstiger tröskelvärdet för direktivstyrd upphandling på c:a 1,9 miljoner kronor skulle i första hand ett annonserat upphandlingsförfarande rätteligen ha genomförts med iakttagande av de på EU-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är införda direktiv styrda bestämmelserna i 15 1-14 kap. LOU. Alternativt skulle en ren varuupphandling ha genomförts enligt de nationella bestämmelserna under tröskelvärdet, varefter Kommunen, om möjligt, kunde ha avropat erforderliga installa- tionsarbeten enligt Huvudavtalet. Upphandlingen skulle i vart fall ha genomförts genom ett annonserat förfarande enligt ▇▇▇, eftersom det inte är fråga om något sådant lågt värde att direktupphandling kan komma ifråga. Genom att istället beställa aktuella tändmoduler direkt från Vattenfall har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarandeKommunen således brutit mot LOU och de grundläggande principerna om likabehandling och öppenhet (transparens) som ytterst följer av EU-fördragen. Som förutsättning Konkurrensen på området för anbudsgivning försäljning av tändmoduler har Staden angett som ett obligatoriskt s.khärigenom snedvridits. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska Någon möjlighet till undantag på grund av synnerlig brådska kan knappast ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbeloppförelegat eftersom eventuell brådska måste anses egenförvållad på grund av bristande planering. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar Några synnerliga skäl eller annan grund för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt skadirekttilldelning, såsom tidigare redovisatsföreliggande ensamrätt föreligger heller inte. Eftersom det numera har gått mer än sex månader sedan den aktuella beställningen genomfördes och avtal därmed slöts, denna genomföras kan avtalet inte längre förklaras ogiltigt med stöd av de rättsmedelsbestäm- melser som en strukturerad avvägning numera finns införda i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.kDäremot riskerar Kommunen att kunna dömas att betala en straffavgift (upphandlingsskadeavgift) på i vart fall omkring 120.000 kronor. 11:12-garanti Kommunen riskerar även att tvingas betala skadestånd till leverantör som kan visa att denne sannolikt skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller ha lämnat anbud och därvid även ha haft en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalningrealistisk möjlighet att erhålla det aktuella kontraktet på leverans av 450 tändmoduler.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Kommunen är en sådan såsom upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har skyldig att iaktta bestämmelserna i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. Av ut- redningen framgår att Kommunen har beslutat att teckna avtal direkt med Samhall om att under en period av i vart fall tre år köpa B-tjänster i form av tvättjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som uppskattningsvis upp till fem miljoner kronor utan föregående annonserad upphandling. Kommunen utövar inte något sådant ägande eller kontroll över Samhall att in-house-undantag skulle kunna komma ifråga och bolaget har heller inte något rättsligt monopol på att utföra aktuella tjänster åt Kommunen. Någon grund för direktupphandling till följd av lågt värde eller synnerlig brådska har heller inte framkommit. Såvitt kunnat utredas föreligger heller inte någon annan rättslig grund för Kommunen att upphandla aktuella tvättjänster direkt från Samhall. Kommunen är införda i 15 kap. LOU. Upphandlingen har istället skyldig att i enlighet med detta även påbörjats lagens huvudregel infordra konkurrerande anbud genom annons i ett förenklat förfarandeen allmänt tillgänglig elektronisk databas eller på annat sätt som möjliggör effektiv konkurrens. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.kI denna upphandling kan Kommunen inte ställa villkor med krav på viss lokalisering av verksamheten eller att berörda arbetstagare i möjligaste mån ska vara lokalt rekryterade, utan att i så fall riskera att komma i konflikt med diskrimineringsförbudet i LOU. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det Kommunens nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak beslut att kringgå upphandlingsskyldigheten enligt ▇▇▇ och istället täcka sitt behov av aktuella tjänster direkt från Samhall strider mot LOU och de grundläggande unionsrättsliga principerna på ett halvt (1/2) basbelopp sätt som är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre stegägnat att snedvrida förutsättningarna för konkurrensen. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för Det finns därmed anledning att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalningrikta kritik mot Kommunen.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Kommunen är en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har är skyldig att iaktta bestämmelserna regelverket i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. Av utredningen i ärendet framgår att Kommunen i december 2009 genom direktupphandling har slutit avtal om köp av B-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som i form av juridiska tjänster från en advokatbyrå. Den således anlitade advokatbyrån är införda i 15 kap. LOU. Upphandlingen inte någon upphandlande myndighet med ensamrätt på aktuella tjänster och har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt heller inte sådan koppling till Kommunen, att det s.k. skallin-krav house-undantaget i LOU skulle kunna göras tillämpligt. Något upphandlat ramavtal eller annat kontrakt som kan ligga till underlag för avrop har såvitt kunnat utredas emellertid inte förelegat. Ingen av dessa grunder, som skulle medge kommunen laglig rätt att anbudsgivare senast direktupphandla uppdraget från advokatbyrån, har sålunda förelegat. Eftersom upphandlingen påbörjades 2009 ska vid kontraktstecknande ska bedömningen LOU tillämpas enligt sin lydelse före den 15 juli 2010. Upphandlingens konstaterade kontraktsvärde på drygt två miljoner kronor är så högt, att någon möjlighet till undantag för direktupphandling på grund av lågt värde inte kan komma ifråga. Även om tvistens fulla omfattning eventuellt inte stått klart för Kommunen från början hade det ålegat Kommunen att, om den ansåg att undantagsbestämmelsen vid lågt värde skulle vara tillämplig, ha en försäkring med självrisk som försäkrat sig om att den totala kostnaden för avtalet inte får skulle komma att överstiga ett halvt (1/2) basbeloppvärdegränsen. Detta samtidigt som Staden enligt andra hade kunnat ske genom att Kommunen infört en bestämmelse i avtalet om att detta upphör att gälla om värdegränsen överskrids. Kommunen har vidare, sedan i vart fall januari 2009, varit föremål för en utredning av Skol- inspektionen avseende förhållandena på den kommunala Bockstensskolan och har avgivit flera yttranden till myndigheten i ärendet. Det kan således inte ha varit för Kommunen oförutsett att Skolinspektionen sedermera skulle kunna komma att framställa krav på skadestånd mot Kommunen i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar anledning av denna utredning. Vid tidpunkten för direktupphandlingen av avtalet med advokatbyrån har Kommunen således haft ett knappt år på sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt upphandla erforderliga juridiska tjänster. Den eventuella brådska som därvid kan ha uppstått i november-december 2009, då Skolinspektionen krävde Kommunen på skadestånd måste anses självförvållad och kan således inte medföra anledning till direktupphandling på grund av synnerliga skäl. Det kan noteras att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3stämning i målet inte utfärdades förrän den 20 juli 2010, d.v.s. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ytterligare ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalninghalvår senare.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Landstinget är en sådan upphandlande myndighet som är skyldig att följa vid sina anskaffningar har att iaktta bestämmelserna i LOUvarje tidpunkt gällande upphandlingsbestämmelser. Den i ärendet aktuella upphandlingen har påbörjats efter den 31 december 2007 och avser s.ktillhandahållande av varor till ett beräknat upphandlingsvärde av c:a tre miljoner kronor. BDe på EG-tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella direktiv grundade bestämmelser som är finns införda i 15 1 kap. – 14 kap. ▇▇▇ ska därför tillämpas på upphandlingen. Oavsett vilket upphandlingsförfarande som väljs ska de grundläggande gemenskapsrättsliga principer om likabehandling och icke-diskriminering samt proportionalitet som följer av 1 kap. 9 § LOU, och ytterst är en konsekvens av EG-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet och den inre marknaden, iakttas. Upphandlingen har ▇▇▇ och det klassiska upphandlingsdirektivet föreskriver som huvudregel ett generellt förbud mot att vid offentlig upphandling utforma den tekniska specifikationen av föremålet för upphandling genom hänvisningar till varumärke, patent, typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas. Dylika hänvisningar tillåts undantagsvis komma i enlighet med detta även påbörjats fråga om det inte annars är möjligt att beskriva föremålet för upphandlingen på ett tillräckligt preciserat och begripligt sätt, och ska i ett förenklat förfarandesådant fall alltid åtföljas av orden ”eller likvärdigt”. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett Regelverket är tvingande och kan inte sättas åt sidan genom exempelvis garantivillkor eller motsvarande avtal. Om en upphandlande myndighet vill kunna utnyttja förekommande garantier ankommer det på myndigheten att redan vid anskaffningen av den aktuella maskinvaran avtala bort villkoret att endast originaltillbehör får användas, alternativt avtala bort garantierna helt. Av utredningen i ärendet framgår att Landstinget i den anbudsspecifikation som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om utgör bilaga till det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras upphandlingsunderlaget avseende ”Datatillbehör – Toner 2009” har redovisat en förteckning över specifika produktvarumärken som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat anbudsgivningen ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativomfatta. I likhet upphandlings- underlaget påpekar Landstinget vidare att ”det är av stor vikt att alla krav och förutsättningar enligt detta förfrågningsunderlag följs”. Varken i den aktuella anbudsspecifikationen eller på annan plats i underlaget, framgår emellertid genom orden ”eller likvärdigt” att andra tekniskt likvärdiga produkter kan komma i fråga för anbudsgivning.20 Landstinget har också inom ramarna för de frågor och svar som har redovisats i upphandling tydligt klarlagt att endast av respektive skrivar- tillverkare nytillverkad originaltoner/bläck skall offereras. Såsom upphandlingen därmed har utformats riskerar den att leda till att företag som levererar för upphandlingen efterfrågade originaldelar gynnas på bekostnad av konkurrerande företag som istället levererar motsvarande till Intel, har vid kontakt med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen kommissionen och Nämnden för offentlig upphandling (NOU) framfört att det inte framstår som orimligt den mest neutrala metoden att i en upphandling använda sig av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivareär ”benchmarks”, senast antingen specifika, vilka mäter prestanda vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamhetenolika typer av användning (e-post, office-program) eller mera allmänna, vilka mäter datorns sammanlagda prestanda. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden(se vidare NOU-info mars 2004 sid. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalning10 f).

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Landstinget är en sådan skyldigt att som upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har att iaktta bestämmelserna i LOU. Den Som framgår av utredningen har Landstinget beslutat förlänga ett sedan tidigare upphandlat vårdavtal eftersom myndigheten ansett sig behöva mer tid för att hinna genomföra ett nytt offentligt upp- handlingsförfarande. Det aktuella upphandlingen avser avtalet är från 2010 och upphörde att gälla redan i maj 2016, utan möjlighet till ytterligare avtalsförlängning. Landstinget har således haft god tid på sig, innan det ursprungliga avtalet löpte ut 2016, för att vidta sådana förberedande åtgärder som behövs för att få ett nytt avtal till stånd. Så har emellertid inte skett, utan Landstinget har istället, ungefär en månad efter det att avtalet redan hade upphört att gälla, förlängt avtalsförhållandet till att gälla ytterligare drygt ett och ett halvt år. Detta motiverade Landstinget med att förvaltningen därigenom skulle ges tid att arbeta fram ett förslag till upphand- lingsunderlag. Något sådant underlag har emellertid aldrig framlagts. I stället har Landstinget dröjt fram till och med slutet av augusti 2017 med att fastställa upphandlingsunderlag och påbörja en ny upphandling, vilken följaktligen inte kommer kunna resultera i något avtal förrän tidigast till den sista april 2018. Landstinget har därmed tvingats förlänga – det tidigare otillåtet förlängda – avtalets löptid ytterligare en gång, med i vart fall fyra månader. Enbart den i augusti 2017 beslutade avtalsförlängningen innefattar ett s.k. B-tjänster kontraktsvärde som överstiger värdegränsen för skolmåltids- försörjning direktupphandling. Undantag för direktupphandling till följd av lågt värde kan därför inte göras gällande. Den tidsnöd som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är införda uppstått för Landstinget beror vidare på myndighetens senfärdighet och bristande planering med att få en ny upphandling till stånd och får därmed anses självförvållad. Det kan därmed inte heller föreligga undantag för direktupphandling på grund av synnerlig brådska. Någon annan grund för undantag från ▇▇▇ eller från skyldigheten till annonserad upphandling föreligger heller inte i 15 kapnu aktuellt fall. LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats Enligt huvudregeln vid offentlig upphandling skulle Landstinget ha inhämtat konkurrerande anbud i ett förenklat annonserat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha , med en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen så god tidsmarginal att det inte framstår nya avtalet hade kunnat träda i kraft vid utgången av det ursprungliga avtalets löptid, i maj 2016. Genom att underlåta denna skyldighet har Landstinget numera två gånger brutit mot bestämmelserna om offentlig upphandling och de grundläggande principerna om likabehandling och öppenhet (transparens) som orimligt att i en upphandling ytterst följer av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti Sveriges unionsrättsliga åtaganden enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12EUF-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalningfördraget.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad Kommunfullmäktige i Borås är en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar har är skyldig att iaktta bestämmelserna vad som följer av EG/EU:s primärrätt i LOUfråga om bl.a. Den aktuella upphandlingen avser s.kskyldighet att konkurrensutsätta sina offentliga kontrakt, och i förekommande fall följa vad som vid varje tidpunkt föreskrivs enligt ▇▇▇ eller ÄLOU. BAv utredningen i ärendet framgår att kommunfullmäktige i juni 2006 har beslutat uppdra åt Borås Energi att samla in och ta omhand sådant hushållsavfall som kommunen ansvarar för. Det således beslutade avtalet innefattar renhållningstjänster till ett sammanlagt kontraktsvärde på c:a 16 mil- joner euro per år eller totalt 64 miljoner euro under en fyraårsperiod. Detta värde överstiger såväl tröskelvärdet 200.000 euro för offentlig upphandling av A-tjänster inom den klassiska sektorn som det tröskelvärde på 5 miljoner euro då en tjänstekoncession kan anses ha tillräcklig storlek och omfattning för skolmåltids- försörjning att vara relevant för den inre marknaden. Det aktuella renhållningsuppdrag som således uppkommit kan antingen ses som ett tjänstekon- trakt som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är införda i 15 kap. ÄLOU eller LOU. Upphandlingen har i enlighet med detta även påbörjats i ett förenklat förfarande. Som förutsättning för anbudsgivning har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras eller som en strukturerad avvägning i tre stegtjänstekoncession. Bland annat ska en bedömning göras av Även om åtgärden är nödvändig den omständigheten att Borås Energi kan direktdebitera renhållningskollektivet obligator- iska renhållningsavgifter talar för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativ. I likhet med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att det inte framstår föreligger någon egentlig risköverföring från Staden till Borås Energi, och att det således närmast är fråga om ett tjänstekontrakt enligt ÄLOU/LOU, har ett likande renhållningsuppdrag till ett kommunalt energibolag i rättspraxis ansetts utgöra tjänste- koncession. Konkurrenskommissionen utgår därför vid sin bedömning från att det i första hand är fråga om en tjänstekoncession som orimligt Staden har tilldelat Borås Energi. Inte ens vid ett sådant förhållande är det som EU-domstolen fastlagt i bl.a. Parking Brixen- och Telaustria-målen emellertid möjligt att i en upphandling kringgå de grundläggande principerna om likabehandling, ickediskriminering och insyn som följer av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning EG/EU-fördragen. Ett annonserat anbudsförfarande skulle som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamhetenhuvudregel därför har genom- förts av Staden med infordran av anbud även från andra företag än Borås Energi. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av Den omständigheten att Staden ändå indirekt heläger Borås Energi medför inte någon möjlighet till s.k. Teckal-undatag, eftersom bolaget till huvudsaklig del bedriver extern verksamhet med bl.a. el- och fjärrvärmeförsäljning på den allmänna marknaden till enskilda och företag. Den andel av bolagets redovisade försäljningsverksamhet som grundar sig på tilldelningar (avtal) med Staden uppgår endast till c:a 35 procent av den samlade omsättningen.73 Den externa försäljningsverksamhet som Borås Energi bedriver kan således inte anses vara av endast marginell karaktär. Det s.k. verk- samhetskriteriet för s.k. Teckal-undantag är därmed inte uppfyllt. ▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇ aktuella uppdrag till Borås Energi istället bedömas enligt bestämmelserna för offentlig upphandling har den aktuella kontraktstilldelningen inte heller handlagts enligt vad som krävs enligt ÄLOU eller ▇▇▇. Eftersom uppdraget avser A-tjänster över tröskelvärdet ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti varje tidpunkt gällande direktiv styrda upphandlingsbestämmelser tillämpas. I enlighet vad som tidigare redovisats är det s.k. verksamhetskriteriet inte uppfyllt. Någon möjlighet till ▇.▇. ▇▇▇▇▇▇-undantag enligt 11 2 kap. 12 10 a § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalning▇▇▇ föreligger därför inte.

Bedömning. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som uppmärksammar och motverkar fall där offentliga organ genom överträdelse av lag, genom subventioner eller genom att blanda samman myndighetsutövning med annan verksamhet snedvrider konkurrensen. Stockholms stad är en sådan upphandlande myndighet som vid sina anskaffningar Av utredningen i ärendet framgår att Historiska museet har att iaktta bestämmelserna i LOU. Den aktuella upphandlingen avser s.k. B-tecknat avtal direkt med Entreprenören avseende utförande av vissa tjänster för skolmåltids- försörjning som ska upphandlas enligt de nationella bestämmelser som är införda i 15 kapdriften av museets restaurang och för intern catering. LOU. Upphandlingen har Något annonserat upphandlings förfarande i enlighet med detta även påbörjats kraven i ett förenklat förfarande▇▇▇ har inte föregått avtalet. Som förutsättning De i ärendet aktuella förhållandena har betydelse främst för anbudsgivning frågan om gränsdragning mellan tjänstekoncessioner och offentlig upphandling av tjänsteavtal. För uppdraget erforderliga lokaler jämte inventarier och maskinell utrustning som behövs i verksamheten skall enligt Driftsavtalet tillhandahållas av Historiska museet. Även löpande kostnader för vatten, elkraft, värme, kylanordningar och ventilationsanläggning, renhållning, sotning och avloppsrensning m.m. skall bekostas av museet. Driftsavtalet innefattar således inte krav på några fasta investeringar från Entreprenörens sida. Vidare skall Entreprenören, förutom en andel motsvarande hälften av driftsöverskottet, erhålla en garanterad ersättning från museet på minst 20.000 kronor i månaden. Således har Staden angett som ett obligatoriskt s.k. skall-krav den ekonomiska risken för restaurangverksamheten aldrig kommit att anbudsgivare senast vid kontraktstecknande ska ha en försäkring med självrisk som inte får överstiga ett halvt (1/2) basbelopp. Detta samtidigt som Staden enligt andra krav i förfrågnings- underlaget tillförsäkrar sig att anbudsgivarna har tillräckliga ekonomiska förutsättningar överföras på Entreprenören, vilket talar för att med bibehållen kvalitet fullgöra uppdraget samt att deras finansiella och ekonomiska ställning uppfyller en kreditrating motsvarande lägst riskklass UC/3. Vid en prövning av om det nu den aktuella skall-kravet om ett självrisktak på ett halvt (1/2) basbelopp är proportionellt ska, såsom tidigare redovisats, denna genomföras kontraktstilldelningen skall betraktas som en strukturerad avvägning i tre steg. Bland annat ska offentlig upphandling av tjänst och inte som en bedömning göras av om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och om det inte finns något mindre ingripande alternativkoncession. I likhet Driftavtalet anges särskilt att detta inte inbegriper något hyresförhållande mellan parterna. Historiska museet tillförsäkras även ett sådant inflytande över driften av verksamheten som normalt inte kan förknippas med kammarrätten finner Konkurrenskommissionen att ett rent hyresförhållande. Undantaget i LOU avseende hyresavtal kan således inte göras gällande i det inte framstår som orimligt att i en upphandling av nu aktuellt slag ställa krav på att anbudsgivare, senast vid kontraktsteck- nandet ska kunna visa en försäkringslösning som täcker eventuellt uppkommande skador i verksamheten. Som problematiskt från konkurrenssynpunkt framstår emellertid det fasta självrisktak på ett halvt basbelopp som ovillkorligen har krävts av Staden. Detta eftersom leverantörer med försäkringslösningar som innefattar högre självrisk därigenom riskerar att diskrimineras eller att helt uteslutas från deltagande i upphandlingen. Mot bakgrund av att Staden ändå ska genomföra en prövning av anbudsgivarnas finansiella och ekonomiska ställning och deras förutsättningar att fullgöra uppdraget borde Staden alternativt ha tillåtit anbudsgivande leverantörer att styrka sin förmåga att reglera en självrisk vid eventuellt uppkommande skador genom antingen egen finansiering eller genom en garanti enligt 11 kap. 12 § LOU. En sådan s.k. 11:12-garanti skulle kunna uppställas från exempelvis ett annat koncernbolag eller en bank eller en ytterligare försäkringsgivare, som garanterar uppkommande mellanskillnad vid en självriskbetalningaktuella fallet.